Ojdå..

Att ta beslutet att inte fortsätta med försöken att bli gravid på egen hand har ställt till det lite för mig..
De senaste åren har jag varit helt inställd på att bli ensamstående mamma med allt vad det innebär.
Har liksom haft en väldigt tydlig bild på hur mitt liv skulle se ut..
Nu blir det ju inte så vilket slog mig häromdagen.

Vad är jag göra nu?
Hur kommer min framtid att bli?
Hur VILL jag att den ska bli?

Många stora frågor som snurrar just nu..

Nu har jag bestämt mig!

Jag väljer att prioritera min hälsa!
Jag väljer att se framåt och kämpa för mig själv!
Alltså väljer jag att inte göra mitt sista IVF!
Inte ett helt lätt val, men det känns absolut som det rätta!

Det viktigaste för mig i det här beslutet är att jag om tre, fem, tio år från nu kan stå för mitt beslut. Att jag vet innerst inne att det var (är) det bästa beslutet jag kunde ta under rådande omständigheter.

Nu har jag landat i att jag kommit dit...

Polletten verkar ha trillat ner, tror jag..

Ska jag VÄLJA att INTE göra sista IVF försöket?
Jag blir stressad av tanken att jag MÅSTE göra det, tidspressen är väldigt påfrestande.

Den känsla jag får när IVF försöket närmar sig, är inte en förväntansfull och hoppfull känsla, utan enbart stress och ångest.
Ångest över att gå igenom hela proceduren igen..

Hela min kropp och själ skriker:" SLUTA!! JAG ORKAR INTE MER!!"
Och det är verkligen så.. Jag är helt slut, både fysiskt och psykiskt..

Just nu vill jag bara fokusera på att bli starkare, att komma tillbaka, att hitta mig själv igen.
Kunna arbeta heltid, få ordning på ekonomin, bli tillfreds med mitt liv.
Kanske träffa en man.
Få känna kärlek och närhet från en annan människa.

Är jag redo att ge upp tanken på barn på egen hand?
Vill jag fortfarande ha barn på egen hand?

När jag skriver frågorna så känner jag direkt att mina prioriteringar har ändrats.
Nu prioriterar jag mitt mående mer än att få barn! För tre år sedan var prioritering ett att gå ett barn..

Jag vill orka umgås med mina vänner, gå på AW med kollegorna, ta mig ut och njuta av livet och vad det har att erbjuda!

Jag vill må bättre!

Det är inte det att jag ALDRIG vill ha barn, utan mer att jag gärna vill träffa en man att bilda familj med..
Det skulle vara fantastiskt att få träffa en snäll, omtänksam, vettig karl som vill vara med mig för att jag är den jag är.
Det bästa sättet för att det ska hända är om jag mår bättre och tar mig ut bland folk igen.
Har ju levt som en eremit de senaste tre åren.
Inte helt utan anledning dock, jag har ju haft det väldigt tufft. Som min terapeut sa första gången jag var där: ” Bara en av de saker du har sagt räcker till att personen ska drabbas av en depression.”
Jag rapade ju upp en hel lång lista på olika saker…

Som det känns just nu blir det inget mer IVF för min del.
Men det är inte skrivet i sten, inte än i alla fall.
Ska låta känslorna landa lite innan jag tar ett definitivt beslut.

5 sockerfria dagar

Så, hur gick det då?
Det gick bra!! Jag höll mig!!
Men jäklar vad svårt det var!

Jag är mycket nöjd med mig själv!

Inget socker resan fortsätter!!

Gårdagen gick bra, men var den hittills jobbigaste dagen.
Blev erbjuden after eight men tackade vänligt men bestämt nej och tog mig snabbt därifrån :)

Glömde

Jag glömde ju rapportera hur dag två gick!!

Det gick JÄTTEBRA!!
Jag klarade av att motstå det luriga godiset vid kassan när jag handlade!!

Men gud vad jag har drömt inatt!!
I drömmen var jag på jobbet och en kollega B, (som i verkligheten har slutat) kom förbi mig och sa att det fanns bakverk i fikarummet.
Jag skyndar mig ut och börjar leta efter bakverken, men hittar dem inte. Däremot så hittar jag Lucy och Aslan i en låda i köket?!?!
Inget konstigt med det utan jag släpper ut dem ur lådan och fortsätter leta.
En annan kollega K frågar vad jag letar efter och när jag berättat börjar hon oxå leta.
Efter ett tag ser jag K som sitter med andra kollegor och äter på massa bakverk!!
De har alltså hittat dem men inte sagt något till mig... Blev så ledsen så jag började gråta, och sen vaknade jag..

Dag 3 har nu officiellt börjat!!

Dagens utmaning!

Blir definitivt att gå och handla!
Det brukar ALLTID slinka med en kaka, bulle eller chokladbit framme vid kassan..
Tänk om butikerna kunde ladda de korgarna med frukt och grönsaker istället för godis..
Tror att många skulle sluta göra de där "sista-sekunden-impuls-godis-köpet" då.

Kanske ska föreslå det för min lilla butik där hemma..

Idag åker jag dock till Coop som är lite större och lite billigare än min lilla Ica butik.

Vi får se hur det går!!

Dag 1 av 5 avklarad med BRAVUR!!!!

Jag önskar jag kunde säga att: "det var lugnt, inga problem, var inte sugen på sötsaker alls idag"

Men så var det VERKLIGEN INTE!!!

När jag kom till jobbet och skulle hämta den obligatoriska koppen thé så stod det en låda med Bondkakor på bänken. BONDKAKOR!!! Jag älskar bondkakor, eller, tja, alla sorters kakor.. Men just idag var det Bondkakor jag inte kunde leva utan!! Eller, ja, alltså det kändes så just i den sekunden. Snacka om att vara beroende... 

Känslan kan verkligen jämföras med abstinensen jag fick när jag precis slutade röka..

Jag gjorde i alla fall mitt thé och var precis på väg att ta två kakor när jag kom ihåg, idag är ju första dagen av fem utan godsaker!!

Så, vad gjorde jag?

Tog jag någon kaka, eller stod jag emot?

JAG STOD EMOT!!!

Istället för att ta en kaka eller två, gick jag till kylen och hämtade ett päron! Mycket nöjd tjej!!

1 dag avklarad 4 kvar!!

Sockerberoende!!!!

I mitten av januari slutade jag röka!! WOHO!!! Hejja mig!! Är så nöjd och stolt!!

 

 

MEN!!! Då har dessvärre nikotinberoendet bytts ut mot SOCKERBEROENDE!!! Inte helt bra, men bättre än nikotin i alla fall, eller?!

Så, nu ska jag utmana mig själv!!
Under 5 dagar, från och med imorgon, får jag inte äta bakverk eller godis/snacks!! Jag tänker inte vara nitisk och ta bort socker som finns i maten som jag äter, men jag ska inte tillsätta socker i något, till exempel mitt thé.

Ska bli både läskigt och intressant att se hur fort jag får sockerabstinens och hur den yttrar sig...

I will keep you all uppdated!!