Nära

Nu är det nära.
Den här gången kommer jag bo i Malmö istället för Köpenhamn.
Så på fredag tar jag tåget ner.
Äggplocket sker på lördag kl:09.00 och insättningen blir på måndag kl:13.00.

Det innebär att jag har några fler sprutor att ta men den sista blir på torsdag kväll. Skönt!!
Just nu känner jag mig som en svullen nåldyna och har den här gången fått ett flertal blåmärken.. Inte så kul.

Donator är vald och jag har en väldigt bra känsla inför det här försöket.
Självklart känner  jag även oro men förvånansvärt lite..

När jag tänker tillbaka till mitt första försök med inseminering 1 maj förra året så minns jag hur säker jag var på att det skulle funka.
Det skulle ta på första försöket, det fanns liksom inga andra alternativ i mitt huvud.
Men, det blev inte riktigt så..

Men, som sagt, jag har en bra känsla och den får banne mig hålla i sig nu!

Ultraljud imorgon!

Imorgon bitti ska jag på ultraljud.
Då ska de titta hur många ägg jag har och hur stora de är.
När jag får veta det ska jag ringa Storkkliniken och kommer då få veta vilken dag det blir äggplock.

Det är lika frustrerande varje gång att jag inte kan boka varesig resa eller boende i förväg, för man vet aldrig med säkerhet vilken dag det blir..
Jag som ÄLSKAR att planera långt i förväg.. Jag får se det som terapi helt enkelt  :)

Tittar just nu på Avatar för hundrafemtielftegången eller nått och började storgråta när han är i sin Avatar kropp och springer för första gången..
Det kan vara så att jag är LITE påverkad av hormonerna just nu...

Ikväll blir det hormonspruta nr:7 och jag har hittills tagit 2 sprutor med Orgalutran (det är Orgalutranen som stoppar min naturliga ägglossning).
Det börjar kännas lite svullet och ömt i äggledarna och hela jag har svullnat upp..  Vet inte om det är min fantasi eller om jag svullnar mer och mer för varje behandling. Det känns i alla fall så...

Ungefär så här svullen känner jag mig  ;)

JIPPIE!!!

Det finns en hel del underbara och hjälpsamma människor därute!!

Fick idag tag på den gynekolog jag har tid till på måndag.
Förklarade läget med medicinerna och de sa direkt att:"Det är inga problem, det fixar läkaren till dig när du är här"
Åh, vilken lättnad!!

Jag har en så otroligt bra känsla inför det här försöket så jag vet inte vad jag hade gjort om jag blivit tvungen att avbryta!

Mycket nöjd tjej!!

Notera även att jag, OM jag måste göra om det här igen, definitivt kommer byta från grinkärringen till gynekologen jag ska träffa på måndag.
Ska höra med honom när jag är där om det går bra så jag vet redan nu.

Hormonsprutorna ger smak i munnen..

Det här har jag funderat på varje gång jag tar en spruta med Gonal-F.
Någon minut  efter jag har tagit sprutan, sprider sig en underlig smak i munnen. Den är lite metallisk, och absolut inte god!
Det gäller att ha något smakrikt att tugga på för att slippa känna den.

Det jag funderar på är hur en vätska jag sprutar in i magen, tar sig upp i munnen på så kort tid?!
Underligt...

 

 

 

Motgång..

Var hos min ordinarie gynekolog idag.
Trodde att hon kunde skicka in recept på resterande mediciner till mig, men ack vad jag bedrog mig.
I och med att hon har semester nästa vecka så hon inte kan undersöka mig på måndag eller tisdag så är jag inte på behandling hos henne och då blir det inga mediciner heller!!
Jäkla grinkärring rent ut sagt!
Hon har ju behandlat mig två gånger förut..
Så nu måste jag jaga en annan gynekolog som vill göra det istället! Inte det lättaste i semestertider..

Om jag inte hittar någon så måste jag be Storkkliniken skicka ett recept på det som saknas och då betala för sprutorna..
Känns inte så himla roligt just nu..
Så håll gärna tummarna att jag får tag på någon imorgon!!

 

Ingen ork..

Jag har inte orkat skriva så mycket de senaste dagarna.
Jag ska försöka sammanfatta allt så gott jag kan..

Jag har varit på akupunktur två gånger. Det gör inte ont, och jag har somnat båda gångerna  :)
Dr. Ma har gett mig ett pulver som jag ska blanda med kokande vatten och dricka tre gånger om dagen. Det smakar ungefär som svag buljong.
Jag fick även en påse örter (bark, gräs, blad, blommor och lite annat odefinierbart), som jag har kokat thé på. D E T  S M A K A R  S K I T!!! Fast, det behöver jag bara dricka två gånger om dagen i två dagar till.
Fråga mig inte vad de ska göra, men förhoppningsvis bra saker så att jag blir gravid den här gången  :)

I måndags började jag med hormonsprutorna och från och med lördag måste jag även börja ta de sprutorna som stoppar den naturliga ägglossningen. De sprutorna ser jag inte fram emot alls! Men, det är bara att bita ihop.
I tisdags var jag på första ultraljudet för att se att altl såg bra ut så jag kunde fortsätta med sprutorna. Enligt gynekologen såg allt bra ut. Jag hade fem foliklar på var sida. De var yttepytte små, sm de ska vara på dag fyra i cykeln, ca 2-4 mm i diameter.

Nästa ultraljud blir på måndag, då har förhoppningsvis alla ägg vuxit mycket och jag får veta vilken dag det blir äggplock.

Jag försöker tänka positivt, men efter förra gången så är det svårt.. Jag känner mig ledsen, trött, håglös och svag...
Vet inte riktigt hur jag ska göra för att känna mig bättre..
Ett första steg är i alla fall att tvinga mig ut på en power walk/jogging runda imorgon bitti! (har slarvat i flera dagar efter att äntligen ha kommit igång!) Det kanske kan få mig att vakna till liv igen.

Nu är det strax dags för kvällens spruta så nu måste jag förbereda allt.

 

Över och ut!

 

Akupunktur

Akupunktur har jag hört talas om men aldrig prövat.
Har förstått att det är många som försöker bli gravida med IVF som behandlas med akupunktur med bra resultat.
Så idag har jag ringt Dr. Ma på Tulegatan.
Jag fick tid på en gång sånt är jag på väg dit.
Känns lite pirrigt.. Jag menar, sprutorna jag tar är jag ju van vid, men det här är något helt annorlunda.
Om jag inte tuppat av eller förblöder under behandlingen så kommer en redogörelse när jag kommit hem ikväll.

En jobbig tid..

Det är en jobbig tid..
Sorgen över det tidiga missfallet var och är, oerhört tung.
Hur laddar man om efter något sånt?
Att det skulle kännas så starkt hade jag aldrig trott innan jag var med om det själv.
Vad man än läser om sånt här så står det oftast att det är "väldigt vanligt med tidiga missfall". Det känns lite som att det är så "vanligt" att man inte ska bli vare sig förvånad eller känna sorg över det man förlorat.
Min teori är att de som skriver sådant inte själva har upplevt den otroliga eufori av lyckokänslor som kommer bara man ser ordet "Gravid" på ett test. Hur man inom loppet av några sekunder, jag skojar inte, SEKUNDER, hinner både se sitt barn och barnets första två levnadsår framför sig, MINST!

Ett missfall är ett missfall oavsett när det sker. Det är en kvinna som tror sig veta att hon ska bli mamma, men som får sitt framtida barn bortryckt. Någon förklaring om varför det hände finns oftast inte, det går inte att få.
Är det jag?
Äter jag fel?
Är jag för tjock?
Sover jag för dåligt?
Har jag förstört min kropp med alkohol, tobak och för lite motion?
Vad kan jag göra för att förhindra att det händer igen?

Alla de här frågorna har en sak gemensamt. Skulden har jag lagt på mig själv.

Sen kommer de absolut tyngsta och svartaste tankarna fram:
Jag förtänar inte att få ett barn.
När jag var ung, i samband med att jag blev av med min oskuld, blev jag gravid. Att behålla barnet var aldrig ett alternativ, (jag var VÄLDIGT ung).
Idag är jag säker på att det var det bästa och enda allternativet i den situationen. MEN, nu kan jag inte låta bli att tänka att jag straffas för det.
Att det var min chans till ett barn och nu är det försent.
"Therese, du tog bort ett liv som var på väg till dig. Skyll dig själv!"

Jag får ofta frågan: "Hur orkar du?"
Helt ärligt, jag har ingen aning! Jag vet inte ens om jag faktiskt orkar...
Det jag försöker göra är att fokusera på mitt mål, bilden av mig med ett barn i min famn. Alternativet gör alldeles för ont att tänka på.

1 maj 2012 gjorde jag mitt första inseminerings försök av tre. Nu, efter lite mer än ett år och två IVF-försök har jag ännu inte lyckats. Det har gått upp och ner som en bergochdalbana och vetskapen att jag enbart har två försök kvar hjälper inte att få bort den inre stress jag känner.
Men, inom två veckor påbörjar jag nästa försök.
Tredje gången gilt?