Pengar!!

Alltså..
När man är och har varit sjukskriven så här som jag har varit och är, då tryter verkligen kassan..
För många år sedan levde jag ur hand i mun och nu är jag där igen...
Dåliga val och en sjukskrivning på det blir liksom inge bra..

Bara att bita ihop och kämpa på som med allt annat.

Ser i alla fall väldigt mycket fram emot  min resa till Irland..  Eller, tja, det är lite dubbelt. Det är första resan tillbaka efter att pappa gått bort.
Kommer kännas väldigt konstigt att han inte är i huset..
Men jag får ta det som det kommer helt enkelt.

Mina systrar och pappas fru är ju där och det ska bli härligt att fira jul med dem.

Beställde julklappar till dem på nätet men jag vet inte om de hinner komma innan jag åker dit.. Då blir det lite bökigt kan man säga..
Men har jag tur så kommer de imorgon.  Håller tummarna!!

Ska det verkligen vara så här?!

Ska det verkligen vara så här?
Nog för att livet är bäst när det går upp och ner med jämna mellanrum men det senaste året har det bara gått nedåt tycker jag.

När jag ser tillbaka till när jag var ca 16 år så var jag, då, helt säker på att jag som 37 åring skulle ha man och barn..
Inte i mina vildaste drömmar hade jag trott att jag skulle bo ensam, med två katter i en liten etta..
Hur skulle jag ha reagerat om jag som 16 åring hade fått blicka in i framtiden och fått se mig som jag är nu?
Min första tanke hade nog varit:" Men va faan?!?! Kom igen! Vad gjorde du för val på vägen som ledde till det här?!"
Misstänker att jag skulle blivit besviken på mig själv, kanske skulle jag då ha omvärderat mina kommande val.. Vem vet..
Allt jag idag vet är i alla fall att mitt liv inte ser ut som jag för ca 20 år sedan hade hoppats.
Om jag bortser från de senaste 4 årens extremt sorgliga, tunga och deprimerande aspekter så är mitt liv inte så illa ändå.
Jag har en fast anställning,  ett hem, fantastiska vänner, en lagom skruvad familj och två underbara katter. Kan bara inte få bort tanken som med jämna mellanrum poppar upp i huvudet:" Jag är menad för något mer än det här, något större."
Fast, vad det skulle vara har jag inte en aning om.
Någonstans så önskar jag att jag hade lärt mig teater, dans och sång.
Kanske hade jag kunnat bli skådespelerska, det skulle nog passat mig bra. 
Med tanke på allt jag har tagit mig igenom i livet så har jag mycket att ta ifrån.
Kanske ska gå nån kvällskurs i drama/teater?! 
Note to self: Kolla upp drama/teater kurser!

Botten?!

I torsdags var jag hos min läkare igen.
Jag fick tyvärr erkänna för henne direkt när jag kom att hon hade rätt. Jag har blivit tröttare för varje dag som gått sedan jag blev sjukskriven på 50%.
Så, nu är jag sjukskriven på 100% i tre veckor, till att börja med..

Att försöka förklara tröttheten är svårt.. Jag sover bra på nätterna, lika länge som vanligt. Men jag har inte energi nog för att göra något som kräver fokus.
Det värsta är när det är något jag verkligen måste göra, tex tvätta. Jag drar mig in i det sista för att gå till tvättstugan och när jag precis startat två maskiner börjar jag fasa för när jag behöver komma tillbaka för att hänga tvätten i torkskåpet..

Det är väll bara att acceptera att det är så just nu och göra det bästa av situationen.