Nu är beslutet taget.
Efter många års längtan är det dags.
Jag kommer i år att åka till Danmark och inseminera mig.
Det här är inget spontant beslut på något sätt. Tankarna har funnits i många år.
Dock hade jag hoppats på att det skulle ske den naturliga vägen.
Det här kommer vara en känslomässig resa liknande ingen annan jag varit på tidigare. Hela mitt liv kommer vändas upp och ner och jag bara längtar!
Det svåraste trodde jag skulle bli att berätta för min morbror med familj samt mormor. Hur skulle de reagera?
Med en jätte klump i magen beslöt jag mig för att berätta det igår, när vi åt påskmat.
Super nervös började jag med att säga: "Jag har något jag vill berätta för er."
Allas blickar vändes åt mig och sen berättade jag.
Reaktionen blev helt fantastisk!
Min morbrors fru utropade med tårar i ögonen: "Fantastiskt! Vad glad jag blir för din skull!"
Min mormor frågade först vad det innebar, sen ifrågasatte hon varför jag inte gjorde det för tio år sedan med motivationen: "Det är bäst att bli mamma före 30."
Ja, vad säger man om det?
Lättnaden var enorm! Att min familj är med på noterna betyder väldigt mycket för mig. Det är ju inte det vanligaste sättet att få en ny familjemeddlem på.
Det kommer finnas andra som inte kommer vara lika entuseastiska och det är helt ok.
Vi är olika och vi tycker olika.
På samma sätt som jag respekterar andras val, tankar och åsikter hoppas jag att mina blir respekterade.
Det kommer som jag skrev tidigare inte bli en lätt resa. Först och främst ska inseminerigen ta. Det finns ingen garanti att det fungerar första gången, ibland kan det krävas fler försök. Precis som det är för par som försöker den naturliga vägen.
Självklart hoppas jag dock att det tar på första.. :)
För er som vill läsa på lite om vad det innebär och hur det går till rekommenderar jag att ni går in på Storkklinikens hemsida och tittar runt lite. Det finns även en sida för ensamstående kvinnor i samma situation som mig, som är på väg att inseminera sig eller redan har ett barn som tillkommit tack vare donatorer. På den sidan finns också informationmateriell som kan vara intressant att läsa.
Har ni tankar och funderingar så tveka inte att fråga mig.
http://www.storkklinik.dk/se/
http://www.femmis.se/
Lycka till vännen, jag är så glad för din skull att du kom framt till ett beslut.
SvaraRaderaDetta var inte lätt att fatta - kan tänka mig att det liknar det beslutet jag skulle fatta då jag var gravid och visste att jag skulle bli själv med allt. Abort eller behålla, MEN jag behöll och det har jag aldrig ångrat.
Jag är absolut för sådant här. Kramar
Jag stödjer dig till 100 % Therese. Det jag sett av dig som person pekar på att du kommer vara en jättebra mamma och klarar det alldeles utmärkt på egen hand. Sen om det tillkommer en pappa senare är ju bara ett plus. Vet att det diskuteras att barnet behöver ju ha även manliga förebilder men det är väll ingen som säger att ens manliga vänner och släktingar inte kan fungera som manliga förebilder.
SvaraRaderaÖnskar dig också stort lycka till !
Kram Heidi