Blev idag så glatt överraskad så jag nästan ramlade av stolen!
Min pappa som jag inte talat med på tre år skickade en vänförfrågan på Facebook.
Jag blev jätte glad och tänkte: "Åh, vad härligt. Han hör av sig. Undrar hur han mår och vad han har för sig på den gröna ön. (Irland)"
Godtog förfrågan utan att blinka och skrev genast till honom.
Det tog en liten stund, sen fick jag följande svar:
"Hey Therese its Roni (en av mina systrar) I'm with dad at the minute just wanted to let u no he's ok at the min goin thru Chemotherapy fortnightly for the next 10 or so weeks and he is also diabetic he had Bowel Cancer and an operation to remove his Bowel last March and he and Maureen got married last May so it will be their first anniversary soon. Anything else you would like to no just ask dad. So how are you doin xoxox"
Det blev plattfall för mig. Från glädje över att höra av honom till chock, misstro, maktlöshet och en vild längtan att träffa honom.
Jag fick nummret och ringde så snart jag gick från jobbet.
Pratade först med min syster Roni, hon berättade lite om vad som hänt och hur han mår nu. Jag frågade: "På en skala från 1-10 där 10 är lika med dödligt, var är pappa?"
Svaret jag fick var inte bra..
"It´s really bad"
Vi pratade lite tills jag bad att få prata med pappa.
Jag hör hur han får luren av Roni och sen börjar han gråta... han ger tillbaka luren till Roni som säger att han inte kan prata..
Jag ber henne ge honom luren igen och så sa jag bara:
"Dad, are you there.. I love you"
Sen bröt vi ihop båda två...
Vi skulle höras senare ikväll när vi båda samlat oss lite..
Jag både fasar och längtar till det samtalet.
Några av tankarna efter samtalet är bland andra:
Måste kolla flygbiljetter! Får jag ledigt från jobbet? Har jag tid att åka (har SJUKT mycket att göra på jobbet just nu), får jobbet stå i vägen?
Jag måste bara dit!!
Roni har redan erbjudit mig dera gästrum så boendet är fixat.
Nu är det bara resan som ska ordnas och ledigt från jobbet....
Lustigt hur fort man glömmer saker som kommer emellan människor när något sånt här händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar