Länge sen sist...

Hej kära Blogg..
Du trodde jag hade glömt dig va? Inte då, det har bara varit lite mycket ett tag..

Jag har varit i Danmark en vända och inseminerat mig. Jätte spännande, men samtidigt jobbigt. Framförallt sorgligt när det inte tog..
Här följer en redogörelse för hur de dagarna var:

_______________________________________________________________

Måndag den 30 april 2012

 Idag har jag äntligen haft mitt journalsamtal med Storkkliniken i Danmark.

Tiden var bokad till kl:14.15 och de sa att det skulle ta ca 45 minuter. I verkligheten tog det bara 20 min.

Jag ringde upp på sagda tid och fick tala med Lea. En väldigt trevlig och hjälpsam kvinna som talar ganska bra svenska.. Vissa saker hon sa kunde jag inte förstå, men då tog hon om det igen med andra ord. Det gick i alla fall väldigt bra.

Hon sa att det kändes som att jag var väl förbered och helt på det klara med vad jag vill.

Jag fick ange vilken donator jag valt och om den var öppen eller anonym.

Skillnaden mellan de båda är att en anonym donator inte vill att några uppgifter utöver ögonfärg, längd, hårfärg och vikt lämnas ut.

Väljer man en öppen donator får barnet, när det fyllt 18 år kontakta Storkkliniken och får då ta del av donatorns medicinska historia och de förmedlar även en kontakt mellan barnet och donatorn, om barnet så önskar.

 Jag har valt en öppen donator av den anledningen att jag anser det vara var mäniskas rätt att få veta sitt ursprung, även om det bara blir genom ett foto eller ett enda möte.

Donatorn kommer aldrig ta en pappa roll för barnet och det är väll det som kommer vara det svåraste att förklara för barnet under uppväxten…

 Vi avslutade samtalet och hon sa att jag var välkommen dit så snart jag har min nästa ägglossning.

 Ca en timme efter samtalet kände jag hur det bubblade till i äggledaren, väntade ytterligare en timme och gjorde sen testet.

ÄGGLOSSNING!! 

Bokade flyg, tur och retur den 1 maj till Danmark, ringde kliniken och talade in på deras telefonsvarare att jag skulle komma den 1 maj vid kl:11.

Tisdag den 1 maj 2012

Uppe med tuppen efter en orolig natt med mycket drömmar och tankar.

Tog flygbussen till Arlanda från centralen vid kl:07.00, och planet lyfte kl:08.40.

Väl framme i Kastrup lyckades jag hitta till tåget (Metro) som jag skulle ta till Kungens nytorv i centrala Köpenhamn.

När jag kom upp på torget stod jag ett tag och såg mig omkring, då slog det mig.. Jag var i Danmark, på väg till Storkkliniken för att göra en inseminering! Det kändes helt overkligt och samtidigt så fantastiskt rätt.

Jag hade lite tid över så på min promenad till Storkkliniken hann jag äta en kebab, som för övrigt var en av de godaste kebaber jag ätit!!

När jag väl kom fram, det tog ca 5 min från Metro, så blev jag välkomnad av en tjej i receptionen. Det var en välkomnande lokal med massor med små väl inredda rum för inseminering och undersökningar.

Vid kl:11.10 kom Lea ut och hämtade mig. Det kändes väldigt bra att det var hon som skulle göra insemineringen i och med att det var henne jag talat med på telefonen dagen innan.

Hon visade in mig i rummet där vi skulle vara. Ett mysigt rum med tavlor, varma färger, filtar en soffa med bord och själva sängen/britsen där insemineringen skulle ske. De har inte gynstolar som jag är van vid, utan det här var mer som en vadderad brits med massor av kuddar och filtar.

Jag fick se sprutan med katetern där spermierna låg. 7 miljoner, rengjorda spermier från min donator. Jag tittade på den, fick hålla i den och sa: ”Säg hej till mamma”

Lea skrattade lite och sen pratade vi vidare.

Jag fick ett dokument med information om vilka ev känningar jag skulle kunna ha efter inseminseringen.

 Så, nu var det då äntligen dags.

Jag la mig tillrätta och blev nerbäddad under filtar och med stora sköna kuddar bakom ryggen.

Själva insemineringen tog bara några sekunder.

Det kändes tydligt när hon sprutade in spermierna, det blev liksom ett övertyck i livmodern. Det gjorde inte direkt ont, men det drog och spände, lite som en ordentlig mensvärk.

Hon frågade efteråt om det hade känts bra och jag sa ärligt att det nog inte var lika skönt som om det hade skett på naturlig väg. Då skrattade hon igen och log stort.

 Jag fick ligga kvar i rummet, själv, i 20 minuter för att liksom landa i det som skett och ge simmarna en extra chans att komma fram till deras destination, mitt ägg.

 Medan jag låg där så blundade jag och försökte se framför mig hur spermierna når fram till ägget och hur en av dem lyckas ta sig in.

Efter det låg jag bara och slappnade av, då kom tårarna..

Inte ledsna tårar, utan tårar av glädje, lycka och förväntan.. Alla känslor på en gång.

Det kändes helt fantastiskt!

 När jag samlat mig gick jag ut i receptionen, där fick jag ett graviditetstest som jag skall göra dag 16 efter insemineringen, samt en banan. Sen betalade jag och gick därifrån för att ta flyget hem till Stockholm.

Jag var hemma igen vid kl:16.30, tisdagen den 1 maj.

När jag satte mig i soffan hemma i min lägenhet så kändes det helt overkligt att jag faktiskt varit i Danmark fram och tillbaka över en dag. Samt att jag faktiskt gjort insemineringen.

Onsdag den 2 maj 2012

Jag är gravid!!

Eller, alltså, jag tror att jag är gravid.

Jag hoppas att jag är gravid.

HERREGUD!! TÄNK OM JAG ÄR GRAVID!!

Näe, jag är nog inte gravid.. Jag får nog göra om det…

Torsdag den 3 maj 2012

Näe, jag är nog inte gravid. Det vore ju för bra för att vara sant om det är så..

Fast, förtjänar jag inte det då?

Är det inte min tur nu?

Jag är redo!

Jag är nog gravid!

Åh, kan det inte bli nästa helg nu, så jag får VETA!!!!

Fredag den 4 maj 2012

Denna väntan!! Den tar kål på mig!!

Försöker tänka på annat, men det är lite som när man åker förbi en bilolycka eller när någon säger: ”titta inte nu”. Lätt? SKULLE INTE TRO DET!!!

Fast som en väldigt god vän sa:”Nu kan du ju träna på tålamod, det kommer behövas när du väl får barn”

Tankarna flyger fram och tillbaka.

När jag tänker på det så känns det som att jag är gravid, av den enkla anledningen att jag vet att jag hade ägglossning prick när insemineringen skedde. Spermierna lades in i livmodern. I princip fick de karta och kompas och en spark i rumpan i rätt riktning.

Det är klart att de hittade fram!!

Eller?!

Lördag den 5 maj 2012

Nu har det gått några dagar och jag har aldrig i mitt liv varit så medveten om min livmoder!! Varenda lite spänning, bubbla, pirr får mig att tänka på vad som händer i min kropp, om det är något som händer eller inte…

Känslorna är helt upp och ner!! Jag känner mig lite ledsen och nära till tårarna, vilket kan vara tecken på graviditet, men jag har även samma symptom veckan innan mens, vilket det här är…

Mycket jobbigt!!

Ovissheten är det värsta. De som känner mig väl vet att jag gillar att planera samt att ha kontroll på situationer. Det här är raka motsatsen. Jag har ingen aning om något just nu!!

Jag har tre graviditetstest här hemma.

På Clear blues test står det att man kan börja testa fyra dagar innan beräknad mens dag. På deras hemsida står även att man kan testa första gången 6 dagar efter befruktningsdagen.. Vilket innebär söndag den 6 maj för min del.

Jag kommer testa mig första gången på söndag morgon.

Söndagen den 6 maj 2012

Negativt... Prutt.. Nåja, det var ju fasligt tidigt att ta testet.. Nu får jag hålla mig tills nästa helg.

Måndag-fredag försökte jag koppla bort alla tankar på den eventuella graviditeten och på fredagen om min mens som ett brev på posten..

SKIT!!

Men, enligt Storkklinikens riktlinjer skulle jag göra ett grav test på dag 16 efter insemineringen. Så det gjorde jag. Där blev det ytterligare bekräftat att jag inte blivit med barn.

_______________________________________________________________

Som ni förstår var jag ledsen och besviken över det resultatet. Dock är det ovanligt att det tar på första försöket, så nu väntar jag bara på nästa tillfälle att åka ner.

Under den tid jag inte skrivit något här har det även hänt andra roliga och jobbiga saker.

Jag åkte tillbaka till pappa på Irland två veckor i Juni. Det ar härlit och samtidigt jobbigt och tungt.

Samma dag jag åkte hem fick vi dock goda nyheter! Cellgifterna verkar hjälpa!! JIPPIE!! Det innebär att pappa får fortsätta några veckor till innan dom gör en ny kontroll. Känns hoppfullt!!

Utöver det har det varit kattustställningar, kastrering av Aslan, besök på Grönan och lite annat. Det spar jag och skriver om vid ett annat tillfälle. 

Må gott kära vänner därute!  :)