Först sov jag dåligt inatt. Vaknade flera gånger efter att ha drömt att jag gjorde ett graviditetstest som blev positivt.
När klockan ringde var jag minst sagt trött och extremt gråtmild.
Halvvägs till jobbet var jag på väg att vända och åka hem för det kändes som jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst..
Tog mig till jobbet och började jobba. Hela tiden med gråten i halsen..
En kollega kom och bad mig göra en sak, inget brådskande eller så och fem minuter senare satt jag på toa och grät, som ett barn!
Där blev jag sittandes i ca tio minuter.
Just då fanns det bara negativa tankar och känslor i mig.
Det känns som att ju närmre testdagen jag kommer desto värre blir det.
Jag tror att det beror på att jag är så orolig över att det inte ska ha tagit. Framför allt en rädsla inför hur jag i så fall kommer reagera.
Jag kan tänka mig vad ni tänker: "Tänk inte så, tänk positivt! Ta det negativa om det behövs sen!"
JAG VET!!!
MEN, tyvärr är det inte så lätt att kontrollera tankar och känslor i det här läget.. Speciellt inte när man sovit dåligt...
Nu har jag sån enorm tur att jag har chefer som är otroligt förstående och stöttande gentemot mig i den här processen, samt att jag kan ta med mig mitt jobb hem.
Jag gick undan med min chef och berättade hur jag känner mig (samtidigt som jag grät som ett barn..). Vi bestämde att jag skulle gå hem och arbeta hemifrån idag och ev imorgon.
Helst vill jag vara på jobbet för det kan ju hjälpa att ha människor omkring sig. Då kan jag ju bli lite distraherad från mina tankar, men just nu känns det övermäktigt bara att hålla gråten tillbaka..
Förhoppningsvis var det här "bara" en supertung dag och imorn blir det bättre, men det märker jag då..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar