Att försöka beskriva mina känslor i det här skedet är näst intill omöjligt.
Jag skrattar och gråter om vart annat och vill egentligen bara sova...
Har lyckats hålla mig rätt så bra på jobbet hittills, men ju närmre jag kommer dagen D desto svårare blir det.
Det tar jätte mycket energi att försöka kontrollera alla känslor som kastas fram och tillbaka dygnet runt.
Det pågår rätt så mycket aktivitet undermedvetet också, det kan jag lova.
Varje natt sen i torsdags har jag drömt långa konstiga drömmar med människor jag inte hört av eller träffat på flera år!
Varje kväll när jag lägger mig tänker jag:"Undrar vad jag kommer drömma inatt?" och när jag vaknar har jag tänkt: "Vad sjutton var det där?!"
Nu har jag i alla fall bestämt att jag den här veckan ska lyssna på min kropp i alla lägen.
Är jag super trött vid ett på dagen, då packar jag ihop och går hem, är jag pigg och glad hela dagen så jobbar jag hela dagen.

Med andra ord, min kropp är min chef!

Jag har ett mantra som jag upprepat om och om igen ett tag: "Snälla stanna kvar, snälla stanna kvar, snälla stanna kvar!"
Hoppas att Humle och Dumle lyssnat och gjort som jag bett  :)