Det är en tjej som skriker högt och massa grabbar som vrålar.
Jag tänker, som säkert många andra som blivit väckta, att "De har snart gått förbi".
Fast, det finns som en magisk tidsgräns när man inser att, "det här låter inte bra", och "de kommer nog inte sluta... "
Då är det svårt att ligga kvar i sängen och bara somna om.. Adrenalinet har liksom redan börjat pumpa i kroppen, mest baserat på tjejens ångestladdade skrik..
Inser att jag inte kan somna om, förrens jag åtminstonde kollat ut och sett hur pass allvarligt bråket är. Ibland låter det värre än vad det är.
Så var nog fallet här också, men i och med att jag inte hade all informtion så tolkade jag situationen utifrån vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret.
Några personer står och gruffar vid porten mittemot. En tjej står och skriker mot dem samtidigt som hon är på väg att ge sig på en av killarna.
Några meter från dem, mitt i gatan, ligger en tjej till synes medvetslös. Två personer försöker lyfta bort henne från gatan och hon visar inga livstecken alls.
Min tolkning av situationen blir då att hon har blivit slagen. Kanske inte helt orimligt med tanke på vad som sker runt omkring henne.
Jag ringer 112 direkt och ger dem adressen och säger snabt vad jag ser. De ställer lite frågor och sen kopplar de mig till en sjuksyster.
Hon ställer frågor om tjejen som ligger ner, jag kan ju inte svar på mer än att hon är medvetslös.
Hon frågar då om jag har möjlighet att gå ut och titta hur det står till med tjejen.
Då är det ju tyvärr så här, att i och med att killarna fortfarande står och gruffar på gatan så vågar jag faktiskt inte göra det...
Blir så j..la förbannad över att det kändes så, men jag vågade verkligen inte gå ut...
Medans sjuksystern och jag talar visar det sig att en kollega till henne har en pågågende konversation med en kompis som är hos den medvetslösa tjejen. Då lägger vi på då jag ändå inte kan ge mer information.
Efter några minuter drar killarna iväg. De inser troligtvis att polisen nog är på väg.
Jag ser då att en av de två personer som är vid den medvetslösa tjejen springer till macken.
När han kommer tillbaka tar han av sig jackan för att värma tjejen.
Då tar jag beslutet att klä på mig och springer ut med en filt.
Strax efter jag är ute och filten är på plats kommer både polis och ambulans.
Pratar då lite med den kille som stått vid den medvetslösa tjejen hela tiden och det visar sig att han hade kommit hem från en fest i Taxi, och då sett tjejen liggandes på gatan. Taxichauffören hade inte sagt eller gjort någonting.
Under den tiden det tog för polisen och ambulansen att komma hade det passerat flertalet bilar, massor med männsikor och ingen hade frågat något eller erbjudit sig att hjälpa till...
Jag kommer inte ihåg hans namn, men för mig är han helt klart nattens hjälte!!
Det gör mig så otroligt ledsen och förbannand att vissa kan vara så otroligt nonchalanta inför händelser som denna.
Oavsett anledning till varför tjejen var medvetslös så behöver hon uppenbarligen hjälp.
Mina känslor under hela förloppet var väldigt blandade, maktlöshet, chock, rädsla... Det är så många olika tankar som flyger genom huvudet på så kort tid..
Medans vi stod där berättade kompisen till tjejen att de varit på en fest där nästan alla hade tagit tabletter utöver alkoholen. När tjejen hade ramlat ihop på gatan hade killarna blivit rastlösa och helt plötsligt hade de börjat bråka.
De som var inblandade var alla runt 18-20 år. Unga människor med hela livet framför sig som experimenterar med droger och alkohol..
Jag får ont i hjärtat när jag ser sånt.
Framför allt tänker jag på tjejens familj, de har ingen aning om att deras dotter, syster ligger medvetslös mitt på en gata i Midsommarkransen.
Att som förälder få ett sådant samtal mitt i natten måste vara något av det värsta man kan vara med om..
Jag hoppas innerligt att tjejen i fråga inte gör om det här.
Det som känns mest frustrerande är att jag aldrig kommer få reda på hur det gick för henne.
Troligtvis ligger hon på sjukan fortfarande och mår pyton..
Som hon förtjänar skulle nog vissa säga..
Det tog mig ett tag att samla mig så pass så jag kunde somna om.. Drömde dock mycket konstiga saker och vaknade med en sprängande huvudvärk..
Det känns skönt att ha skrivit ner det som hände, det blir liksom en bearbetning av mina tankar av det som hände. En billigare form av terapi kan man säga. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar