Jobbig dag...

Den här dagen har varit riktigt tung...
Först sov jag dåligt inatt. Vaknade flera gånger efter att ha drömt att jag gjorde ett graviditetstest som blev positivt.
När klockan ringde var jag minst sagt trött och extremt gråtmild.
Halvvägs till jobbet var jag på väg att vända och åka hem för det kändes som jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst..
Tog mig till jobbet och började jobba. Hela tiden med gråten i halsen..
En kollega kom och bad mig göra en sak, inget brådskande eller så och fem minuter senare satt jag på toa och grät, som ett barn!
Där blev jag sittandes i ca tio minuter.
Just då fanns det bara negativa tankar och känslor i mig.
Det känns som att ju närmre testdagen jag kommer desto värre blir det.

Jag tror att det beror på att jag är så orolig över att det inte ska ha tagit. Framför allt en rädsla inför hur jag i så fall kommer reagera.
Jag kan tänka mig vad ni tänker: "Tänk inte så, tänk positivt! Ta det negativa om det behövs sen!"

JAG VET!!!

MEN, tyvärr är det inte så lätt att kontrollera tankar och känslor i det här läget.. Speciellt inte när man sovit dåligt...

Nu har jag sån enorm tur att jag har chefer som är otroligt förstående och stöttande gentemot mig i den här processen, samt att jag kan ta med mig mitt jobb hem.

Jag gick undan med min chef och berättade hur jag känner mig (samtidigt som jag grät som ett barn..). Vi bestämde att jag skulle gå hem och arbeta hemifrån idag och ev imorgon.
Helst vill jag vara på jobbet för det kan ju hjälpa att ha människor omkring sig. Då kan jag ju bli lite distraherad från mina tankar, men just nu känns det övermäktigt bara att hålla gråten tillbaka..

Förhoppningsvis var det här "bara" en supertung dag och imorn blir det bättre, men det märker jag då..

Halvvägs!

Idag har mina ägg haft sju dagar på sig att kolla planritning, utsikt och möbleringsmöjligheter i min livmoder.

Förhoppningsvis har de hittat ett supermysigt ställe att borra in sig i och håller nu i sig för glatta livet för att stanna kvar i ca 37 veckor till!!

Äggen heter nu Blastocyster och under kommande vecka kommer den del av respektive Blastocyst som ska bilda moderkakan att börja producera gravidhormonet hCG (humant koriongonadotropin).
Det är det hormonet som ger utslag på ett graviditetstest.

Hejja Blastocysterna!!

 

 

 

Alltså....

Som jag skrivit tidigare kan jag  inte lita på min kropp just nu..
Idag på förmiddagn började jag må illa. JIPPIE!! Tänkte jag då, men sen tänkte jag efter lite.. De här vaginal tabletterna jag tar med Progesteron kanske är anledningen till att jag blev illamående.
Gogglade och jajamen!!
Jäkla prutt tabletter ger samma jäkla symptom som om jag vore gravid!!
Vilket jag ÄR naturligtvis!!  :)

Gravid till motsattsen bevisats!!

 

Nedräkningen fortsätter...

Finns inte så mycket att skriva just nu..

Tankarna snurrar hela tiden..
Hoppas ett ägg fastnar och inte två.
Fast hellre två än inget alls.
Undrar om ägget/en ar fastnat ännu?
Det har ju gått fem dagar..
Det borde ha fastnat..

Eller..

Väntan..

Tio dagar kvar..

Det som är mest frustrerande är tröttheten.

Från och med samma dag som äggen sattes in så har jag fått en vaginaltablett som

jag ska ta tre gånger om dagen.

 

Tabletten heter Lutinus och innehåller hormonet Progestron.

Progesteron är ett hormon som kroppen själv producerar i gulkroppen i äggstocken

när man har haft ägglossning.
Man vill med det här progesterontillskottet förstärka slemhinnan i

livmodern, så jag har en bättre möjlighet att bli gravid.

Nackdelen med det hormonet är att jag blir trött, däckad, totalt slut så fort jag utfört någon sort aktivitet alls. Typ gå till affären, sitta på möte, sticka, jag är i princip trött hela dagarna..

Troligtvis beror det också på anspänningen inför resultatet för testet..

Tio dagar kvar nu...

 

Jobbigt..

Usch vad tiden går långsamt...
Tur att jag ska hem till en god vän ikväll för middag och Melodifestivalen. Då kanske jag tänker på nått annat ett tag   :)

Tankar...

Fjorton dagar ska jag vänta innan jag gör graviditetstestet.. Det kunde lika gärna vara en hel livstid! Det har nu gått två dagar och jag kastas mellan hopp och förtvivlan.

En del av mig säger att jag säkert är gravid, men sen har vi den förnuftiga delen som drivs av självbevarelsedriften som inte vill att jag ska hoppas för mycket.

Gravidsymptomer är inget jag kan förlita mig på då jag haft de flesta ända sen jag började med hormonsprutorna..
Illamående, öm i brösten, svullen i nedre delen av magen, gråter väldigt ofta och för ingenting.

Men, jag siktar på att tänka positivt och om det inte blir som jag hoppas så tar jag hand om det då. Den dagen den sorgen liksom.

So two down twelve to go!!

Tack!!

Ert stöd betyder enormt mycket för mig!!

 

Tack!

 

 

 

 

Färdigt!

Nu är det klart!!

Det har varit en väldigt härlig dag, inga rädslor på något som helst sätt.
Själva proceduren när de la in äggen var helt smärtfri!
Det enda som var liiiiite jobbigt var att jag var tvungen att dricka JÄTTE MYCKET vätska innan ingreppet. Ju fullare blåsan är desto lättare blir det för läkaren att placera äggen på rätt ställe i livmodern.
Jag var 1,5h tidig till kliniken och från det att jag kom så sa receptionisten till mig var tredje minut: "Du dricker väll nu?!"
Jag bäljade nog i mig nästan en liter vatten på 1,5h, så när det väl var dags var jag väldigt nödig!!

Först fick jag komma in i labbet där jag fick se mina ägg på en dator skärm. Inte stillbilder, utan en film på hela celldelningsförloppet!! Det var riktigt häftigt och jag filmade skärmen med min mobil!
Där och då fick jag veta kvalitén på äggen och var då tvungen att bestämma hur många de skulle sätta in.

Av mina fyra äggblåsor blev det som sagt tre ägg.
Av de tre äggen blev tre befruktade!
Av de tre befruktade äggen var två användbara!! Helt fantastiska resultat!!

Nu var det dock så att inget av de två äggen lämpade sig för frysning. Så jag blev tvungen att ta beslut om jag ville att de stoppade in båda två eller bara ett.
Jag funderade och rådfrågade även läkaren på plats om mina chanser baserat på ålder och fysik.

Mitt beslut blev att de fick stoppa in båda äggen!!! GULP!!!

När jag meddelat mitt beslut fick jag gå in i undersökningsrummet och sätta mig i stolen. Även den här gången kunde jag följa förloppet på en skärm i taket. Väldigt häftigt!!

För att läkaren ska se att hon lägger äggen rätt tittar de med ett ultraljud samtidigt som äggen förs in. Det ultraljudet är utvärtes, med andra ord, de PRESSAR ultraljudet rakt ner i magen, RAKT PÅ KISSBLÅSAN i några minuter!!
Även om inlägget av äggen hade gjort ont, hade jag nog inte kännt det. Jag koncentrerade mig bara på att hålla blåsan stängd :)

Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm. Jag är väldigt trött och jag känner att de senaste dagarna verkligen har tagit energi, även fast jag mest har vilat..

Det hela känns spännande och läskigt på en gång!

Så nu ber jag alla mina kära vänner, släktingar, arbetskamrater och bloggläsare att hålla tummarna att ETT ägg fastnar :)

Ett av mina ägg. Precis innan insättningen.

 

WOW!!!

Det sista de sa till mig på Storkkliniken igår angående äggen var: "För att alla tre ägg ska bli befruktade krävs det att alla stjärnor på himlen står rätt idag."

Vilket fick mig att tänka att det nog troligtvis inte skulle ske, men jag hoppades fortfarande.
Så igår kväll när jag låg på hotellet blundade jag och tänkte mig hela vägen tillbaka till Storkkliniken och in i rummet där de förvarar äggen. Jag såg de tre små äggen framför mig liggandes i en varsin lite "burk" full av spermier som kämpade för att komma in. Jag såg framför mig hur varje ägg fick in en liten spermie i sig och att ägget direkt började dela sig.
Den här proceduren upprepade jag säkert tio gånger innan jag somnade, (det blev rätt sent ;)

När jag vaknade idag var jag super trött!! Men upp skulle jag och jobba skulle jag göra! Först så strulade internet uppkopplingen men efter ett tag fick jag ordning på det och började jobba.
Fast, jag tittade på klockan väldigt ofta då jag skulle ringa Storkkliniken kl:13 för att få besked om äggen blivit befruktade eller inte.
Under tiden fick jag sms från en tjej som precis som jag håller på med IVF på Storkkliniken. (Vi kan kalla henne S :)  Vi har haft kontakt via en tråd på Familjeliv.
Hon gjorde sitt äggplock i fredags och kom tillbaka igår för att göra insättningen.
S hade stannat över natten och vi bestämde oss för att luncha tillsammans innan hon skulle åka hem.

Sagt och gjort, vi möttes på Ströget och gick in på en restaurang med utsikt över Ströget. Oj, vad vi pratade!! Det kändes mycket skönt att prata med en person som går igenom exakt samma procedur som jag själv.
Så blev då klockan äntligen ett!!
Jag tog nervöst fram telefonen och ringde till Storkkliniken. Jag fick prata direkt med Camilla som var den som tog hand om äggen igår. Hon sa nått som jag först inte förstod (DANSKA ÄR SKITSVÅRT!!!) Sen valde hon andra ord och säger:
"Hej Theresa, (jag heter tydligen så här ;) Du hade tre egg, icke sant?"
Ja, sa jag förväntansfullt.
"Jo, alle dine egg har blit befrukt. "
Va?! Har alla tre äggen blivit befruktade?!
"Jo, det är gott nog" (eller nått liknande)
Jag trodde knapt det var sant!! Alla stjärnor måste ha stått helt rätt igår!!!  Lyckan är total! Tre befruktade ägg av tre möjliga!!!
S som satt mitt emot mig gav mig ett strålande leende och så snart jag lagt på kom hon runt bordet och gav mig en bamse kram!! Tack S!!!  <3
Jag ringde även mamma och smsade några nära vänner så de fick veta resultatet.

Sen bestämde S och jag oss för att strosa lite på Ströget. Det blåste och var jätte kallt så första anhalten fick bli H&M där jag köpte mig en halsduk. Grön, otippat va?! ;)

 

 

Sen gick vi in på Pandora så köpte jag mig en ny berlock till mitt armband. Jag kände att jag ville ha en symbol för allt jag gått igenom om kämpat för, oavsett slutresultatet. För den här kampen kommer finnas med mig för resten av livet. Det blev en jättesöt barnvagns berlock.

 

 

Efter den lilla shoppingrundan blev det fika på ett mysigt café på Ströget. På vägen dit tittade faktiskt solen fram och det blev lite behagligare. Säkert på grund av att jag köpt min snygga halsduk  :)

 

 

Efter fikat promenerade vi till centralstationen för S skulle ta tåget hem.  Då gick jag trött och lycklig tillbaka till hotellrummet för att uppdatera min kära lilla blogg :)

Inser nu att det blev väldigt mycket text, men jag hade ju mycket att berätta oxå.

Angående insättningen av ägg så är det så här:
De kunde inte se kvaliteten på äggen idag, det ser de först imorn. Om det är något problem, alltså att äggen inte är bra, så ringer de mig under förmiddagen imorn. Hör jag inte av dem så ska jag dit kl:13.40 för insättning av ägg.
Jag håller alla tummar jag kan att de INTE ringer imorn  :)

 
 

Vilken resa!

Jag har ingen aning om hur många minuters sömn jag fick på tåget, men inte var det många..
Jag vaknade titt som tätt och britsen (synd att kalla det nått annat), var super hård..
Sen hade jag "turen" att ha en snarkandes kvinna i min kupé...
Nåja, till ett snöigt Malmö kom jag i alla fall fram till och där åt jag frukost i väntan på tåget till Köpenhamn.
Då kom det svåra, jag höll på att somna hela vägen!! Fick ställa larmet på ringning för att inte missa min station!
Tänkte att det kanske är bra att jag är trött, då kanske jag inte orkar känna någon smärta.. Eller?!

Det snöade även i Köpenhamn, så det blev en blöt och kall promenad till Storkkliniken.
Väl framme så fick jag ett eget rum och efter några misslyckade stick även en infart där de ska kunna ge mig morfin vid äggplocket om det behövs.

 

 

När det var dags och jag kom in i rummet så brast det för mig. Alla farhågor och spänningar kom på en gång. Jag kände mig på riktigt rädd. Inte så mycket för själva äggplocket utan mest för när de skulle lägga lokalbedövningen. Det var nästan så jag fick panik och jag ville bara gå därifrån.
Personalen var jätte gulliga och omtänksamma så de lät allting ske i min takt.
Eftersom att jag var så spänd så gav de mig lite morfin innan de la lokalbedövningen. Jag måste säga att jag inte kände av den nått alls. Efter det la de lokalbedövningen och det kändes förvånandsvärt lite. Hon la lite extra för att lugna mig :)

När det sen var dags för äggplocket blev jag uppriktigt förvånad över hur smidigt och smärtfritt det gick. Det enda som var lite obehagligt var trycket som blev, speciellt på vänster sida, men utöver det gjorde det inte ont.
Jag kunde hela tiden se vad som hände på en skärm på väggen. Så snart en äggblåsa var tömd lämnades cellvätskan till en tjej i rummet bredvid som kollade om det var ägg eller inte.
Av fyra äggblåsor fick de ut tre ägg. Så nu är det bara att hålla tummarna att alla tre blir befruktade!!
Besked om det får jag imorgon efter kl:13.
Åh, all denna väntan tar kål på mig!!

Jag fick ligga kvar på Storkkliniken tills jag kände mig redo att gå. Det var skönt att bara ligga och slappna av ett tag.

Jag bestämde mig för att promenera till hotellet, det tog ca 30 min. Det var väldigt skönt att gå av sig alla spänningar.
Mitt rum på hotellet är helt ok, det viktigaste är ju en skön säng och det har jag fått!

Jag vilade på eftermiddagen och sen blev det middag på Jensens Böfhus, helt ok men Texas Longhorn är sjutton resor bättre!!

 

 

Efter maten handlade jag lite snacks och nu blir det film tills jag somnar.

På väg

Nu är jag på väg till Köpenhamn med nattåget.
Det är ganska charmigt att åka sovkupè. Det var lite rörigt när vi klev ombord.. De som redan var i kupén hade stora resväskor som tog upp hela golvutrymmet så vi fick möblera om ett tag.
Men nu är det fixat och alla ligger i sina slafar.
Är egentligen jätte hungrig och skulle vilja äta min macka som jag tagit med. Men jag struntar i det, vill inte störa mina medresenärer.
Så god natt från tåg 3901 mot Malmö.

Sista sprutorna!

Japp. Nu är det klart! Inga mera sprutor för mig! :)

De två sista togs ikväll så nu är det bara att förbereda sig för resan till Köpenhamn.
Tåget går imorn kväll och jag har tid för äggplock på måndag kl:10.00. Hotell är bokat så jag får två nätter i Köpenhamn. Förutsatt att jag har bra ägg och att ägginsättningen blir på onsdag, det kan bli torsdag oxå, men i så fall får jag boka en natt till.

Jag fasar lite för själva äggplocket då jag förstått att det inte är en så behaglig upplevelse. Det är både bra och dåligt med internet och bloggar där man kan få information gällande sånt här av andra som upplevt samma sak. Av de trådar jag hittat har alla tyckt att det var något av det värsta de varit med om.. inte så upplyftande direkt.. Men det som inte dödar och allt sånt där..

Så imorn körs katterna till kattvakten och väskan packas för några dagar i Köpenhamn.
Jag kanske inte kommer blogga så mycket de närmaste dagarna, men vi får se.
Det är rätt skönt att skriva av mig mina funderingar, tankar och känslor så ni kanske får dagliga uppdateringar ändå.

Ha det bra så länge :)

Snart drar Hönan till Danmark!

ÄNTLIGEN!!!

Efter dagens ultraljud har jag fått klartecken att det är dags att åka

till Köpenhamn och tömma äggblåsorna!!

Jag åker på söndag kväll och kommer troligtvis hem på onsdag.

Äggplocket sker på måndag förmiddag.

Det brukar vara så att de sätter in det befruktade ägget på dag två, men det

beror såklart på hur bra ägget är, dvs hur många celler det delats i.

 

Så nu håller jag tummarna att det finns ägg i alla mina fyra blåsor så att de har fyra ägg att jobba med. I värsta fall kan faktiskt vara så att någon av blåsorna är tomma.

Det vill jag inte vara med om!!

 

Ett beslut som jag brottats med är hur många ägg de ska sätta tillbaka.

Storkkliniken vill sätta tillbaka två ägg i taget.

Nu är ju inte jag så hemskt sugen på eventuella tvillingar så jag vill helst att de bara sätter in ett.

MEN, om det bara är två ägg som är bra nog för färskinsättning men inget av

dem går att frysa.. Då blir det lite svårare...

Jag hoppas ju på att alla fyra äggen (för jag räknar med att det är fyra ägg) blir befruktade och av väldigt bra kvalitet så att de som inte sätts tillbaka går att frysa. De blir liksom min backup ifall att det inte tar med det första ägget...

 

Så nu är tåg och hotell bokat, jobbet informerat och nedräkningen påbörjad!!

Det bästa av allt är att jag bara behöver hugga mig själv med sprutor tre kvällar till!!

Jag börjar känna mig som en nåldyna med konstant blåmärke på magen... 

 

 

 

En vecka.

Först och främst vill jag tacka alla för ert stöd och uppmuntrande ord. Jag känner verkligen att det finns många därute som hoppas med mig och det verkligen värmer!!

Ikväll när jag tar mina sprutor har jag behandlats med hormoner i en vecka.

För att muntra upp mig efter det senaste dygnets ledsamhet, trötthet och besvikelse över att det var så få äggblåsor. Så jag köpte en bukett rosor på vägen hem idag!
De står nu bredvid Tvn så jag ser dem hela tiden. Och det funkade!
Jag ler varje gång jag tittar på dem :)

Jag ser inte fram emot sprutorna ikväll.. Men det är bara att bita ihop och köra hårt!
Det stämmer ju som så många av er har sagt till mig sen igår.
Det krävs bara ett guldägg för att det ska bli en bebis!
Jag lever vidare på hoppet!!

Imorn är det dags för nästa ultraljud. Jag tror inte det kommer finnas fler äggblåsor men de jag har kanske har blivit tillräckligt stora för att jag ska kunna åka till Danmark för nästa steg i behandlingen..

AJ!!!!

 

Sådär ja!

 

Nu har jag, utöver Gonal-F (hormonerna), även börjat ta Orgalutran.

Det är ett ämne som stoppar min naturliga ägglossning.

Min gynekolog sa att den kunde svida lite och det kan man lätt säga att den gjorde!

Och inte nog med det!

Det gjorde även ondare att sticka in nålen!!

Fördelen blir ju då att det blir extra lätt att ta sprutan med hormonet :)

Två sprutor från och med idag.

Besvikelsen...

Idag var jag på första ultraljudet efter att jag började med hormonerna.
Hade hoppats på att komma ut därifrån med ett stort leende på läpparna, men det blev inte riktigt så..

Resultatet av ultraljudet var 2 äggblåsor i vardera äggledare. De var rätt så jämna i storlek 11, 12,11 resp 9 mm i diameter.
När jag rapporterat till Storkkliniken bad de mig höja dosen med hormoner från 300 till 375 ikväll och imorn kväll. Samt att jag ska börja ta sprutan som stoppar min naturliga ägglossning som snart kommer sätta igång.
 
Nästa ultraljud blir på torsdag morgon. Jag tror inte att det kan bli fler äggblåsor tills dess, men däremot kommer nog de jag har vara större så det blir troligtvis äggplock i början av nästa vecka.

Ja, som jag skrev innan är jag inte så glad över det här resultatet. Ska jag vara helt ärlig känns det som att det är kört för mig. Jag vill bara gråta..
Jag kommer garanterat gråta innan kvällen är över, det är mer regel än undantag just nu..

Jag ser inte fram emot att behöva sticka mig med två nålar varje kväll från och med nu heller.. Det är i och för sig en begränsad period men ändå.
Hade det varit 10 äggblåsor hade det känts mer motiverat..

Men, jag ska inte ge upp!
Måste försöka tänka positivt och som en kollega på jobbet sa idag: Tänk ägg, kaviar, rom, hönor, kycklingar osv..   :)

Underbara människa!!!

Ehh.....

 

 

Ja, så här har jag känt mig idag.

 

Har suttit en stund och skrivit, suddat, skrivit och suddat igen. Lyckades liksom inte hitta ord som bra nog skulle beskriva hur jag kännt mig idag.

Men, då hittade jag den här bilden och den beskriver mina känslor EXAKT!!

Mina kollegor har inte en aning om hur välsignade de var idag att jag jobbade på distans. 

Men imorn ska jag in till kontoret, det ska bli spännande!

 

Fast först ska jag till gynekologen och se hur många folliklar (äggblåsor) det hittills har

bildats sen jag började med hormonerna.

Hoppas att det är MÅNGA och att de är ca 17-20 mm i diameter.

Det betyder i så fall att de är klara och jag kan åka till Danmark och plocka ut äggen den här veckan!!

 

Håll tummarna!!!

Namnändring?

 

 

Ja, nu börjar det kännas tungt i äggledarna på allvar!

Det kanske är läge för en namnändring.

 

Funderar på vilket som är bäst, Hönan eller Pullan... 

 

 

 

 

 

Jobbig natt.

I går kväll tog jag spruta nummer tre. Det gick mycket bra, inga problem alls att sticka in den i magen. Det går lättare och lättare för varje gång!  :)

Inatt vaknade jag av enorma smärtor i magen.
Först blev jag väldigt orolig och rädd för att det kunde vara så att jag har blivit överstimulerad av hormonbehandlingen, men sen kom jag på en annan sak...
Under veckan som jag varit sjuk har jag inte ätit så mycket och det jag har ätit har varit typ kräm, nyponsoppa sallad och såna saker.

Igår kväll laddade jag rejält med massa smaskiga saker inför Melodifestivalen.
Kyckling med Paenang curry (jätte stark), ostbågar, smågodis och läsk.
Det kan faktiskt vara så att mitt magont berodde på chock  :)

Nåja, efter ca 45 minuter på toan så kunde jag somna om igen.

Men, jag måste säga att jag faktiskt känner mig lite "tung" i äggledarpartiet av magen. Vet inte om det är inbillning, men det känns faktiskt annorlunda.

Hmmm...

Ja, jäklar vad det pågår saker i mig både fysiskt och psykiskt..
I torsdags tog jag den första sprutan och på tisdag är det dags för första ultraljudet för att se hur det gått än så länge.
Det är väldigt spännande, och jag längtar tills dess!!


Ända sen i mars 2012 när jag beslutade mig för att försöka bli gravid på egen hand, har det snurrat mycket tankar och funderingar i mitt huvud. Inte så konstigt kanske och väldigt sunt kan jag känna.


Men nu, i och med den här processen så kommer tankarna även i mina drömmar.
Nu har det varit väldigt bra och positiva drömmar så det är bara att hoppas att det är sanndrömmar.

Inatt till exempel drömde jag att jag var på ultraljud där jag fick se min lilla bebis för första gången. Drömmen var så verklig att jag blev förvånad när jag vaknade i morse utan gravidmage..


Det är mycket spermier och ägg som dansar om kring i mitt huvud när jag sover. Inte direkt något jag är van vid, men allt ska man ju vara med om en gång eller vad är det de brukar säga.. :)

Spruta nr 2.

Gick mycket lättare ikväll!!

 

Jag tvekade i någon sekund bara men sen var det lugnt.

Det kändes lite mer, men det gjorde fortfarande inte ont.

 

Både igår och idag så kom en tanke medans jag tog sprutan: Snälla gör att det blir många bra ägg!!

 

I förmiddags när jag satt och tittade på Tvn så började jag gråta och det höll i sig rätt så länge.

Nu har jag lite svårt att tro att det berodde på sprutan jag tog igår kväll, utan tror nog att det snarare har att göra med mina inre spänningar som släpper nu när jag kommit igång med behandlingen. Känslomässiga reaktioner på grund av de extra hormonerna tror jag dröjer

lite till, om det blir några vill säga.

 

 

 

Funderingar.

Det är både bra och dåligt att jag just nu ligger hemma och är sjuk.
Fördel - Mina tankar kan flyta fritt utan att jag behöver fokusera på något annat.
Nackdel - Mina tankar kan flyta fritt utan att jag behöver fokusera på något annat....

Här följer ett axplock av mina tankar:
Undrar hur jag kommer reagera på hormonerna, OM jag regerar på dem vill säga.
Hur många ägg blir det?
Blir de tillräckligt bra?
När kommer jag åka till Danmark för äggplock?
Gör det så ont som vissa säger?
Allt kommer gå jätte bra!
Det kommer gå åt h..vete!!
Klart det går bra!
När ska jag boka hotell?
Kan inte boka hotell förrens jag får klartecken från gynekologen..
Men resan måste jag ju boka så tidigt som möjligt så det blir så billigt som möjligt!!
KAN inte boka resan ännu heller!!
Hm, jag kanske inte kommer reagera på hormonerna alls, det skulle vara skönt.
Men, det kanske betyder att det inte blir några ägg?!?!
Inga ägg = Ingen bebis!!
Klar det blir bebis!!
Tänk positivt!!
Men, när får jag åka då?!
Längtar till ultraljudet på tisdag!


Det här är ett samandrag av ca tio sekunders tankar... inte så hög trafik.. Eller...    ;)

Första sprutan avklarad!

Efter ca tre veckors väntan var det äntligen dags!!

 

Sprutan tog jag ut ur kylen ca 30 min i förväg.

Jag förberedde allt i lugn och ro.

 

 

Så när det väl var dags att ta sprutan blev jag väldigt förvånad när armen

låste sig när nålen var ca två mm från huden!

Jag log lite, och tog om det från början.

Ett djupt andetag, ett fast grepp om fläsket bredvid naveln och in med sprutan!

Trodde jag.... Armen låste sig IGEN!!

 

Jag kunde inte göra annat än att skratta!! Jag har nog aldrig tidigare sett en så liten och fin nål. Risken att det kommer göra ont är minimal, och ändå så tar det emot!! Konstigt..

Så jag satt där i soffan, med en spruta i en handen och fläsket i den andra och skrattade HÖGT och intensivt för mig själv. 

Kanske, bara kanske kan det vara så att jag var lite spänd inför det här och att den här

sprutan liksom utlöste de känslorna lite grann. Fast, bara kanske..  ;)

 

På tredje försöket lyckades jag i alla fall och det kändes faktiskt inte alls!

Så, förhoppningsvis går det lättare imorgon.

Första hormonsprutan

NU BÖRJAR DET!!!

Har idag släpat min sjuka, men icke febrig kropp, till gynekologen för att se om jag kan börja med hormonbehandlingen nu eller inte.
Jag fick klartecken från henne!!
Nu måste jag bara få klartecken från Storkkliniken oxå.

Storkklinken sa tidigare att jag skulle ta 200 enheter Gonal-F/dag.
Vi har nu gjort en kontroll av mitt AMH värde och det låg på 0,88. Tydligen inte jättebra så min svenska gynekolog vill att jag ska ta 300 enheter Gonal-F/dag.
Mer hormoner = fler ägg (förhoppningsvis :)

Jag mailade all info till storkkliniken för de måste godkänna, eller säga sitt om saken oxå då de är den behandlande kliniken.

Nu har de precis ringt tillbaka och bekräftat att jag kan starta idag!! 
Åh, vad spännande!!

Så nu ser schemat ut så här:
Torsdag-Måndag 300 Gonal-F varje kväll mellan kl:21.00-22.00.
Tisdag morgon - Ultraljudskontroll hos gynekologen och sen ringa Storkkliniken för vidare instruktioner.

Som de säger i Melodifestivalen....

NUUUUU KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR VIIIIIII!!!!!!!

Dagens ansträngning.

Gosade ner mig ordentligt i soffan idag med pyjamas, tjocka täcket, en bra film och en kopp pepparmynt thé med honung. Skönt att den värsta febern har lagt sig. Nu sover jag inte hela dagarna längre.

Det var jätte mysigt att sitta här och se på när snön föll i stora flingor utanför fönstret.

 

Men, mitt i det mysiga så kom jag på att jag måste flytta bilen idag!!

Jag har ingen parkeringsplats så jag ställer bilen på gatan, det är gratis, men på vintern så är det städdagar... Typiskt!!

Nåja, inget att göra mer än att klä på sig och ge sig ut i ovädret. Jo, jag skriver ovädret för snöfallet eskalerade ganska ordentligt medans jag klädde på mig.

Fullt påklädd ger jag mig iväg, som tur är inte så långt. Det jag inte tänkt på är dock att jag kommer behöva borsta bort tung snö från bilen...

Nåja, det gick rätt så bra i alla fall, tog bort det absolut nödvändigaste och parkerade om Skuttibangbang. Nu behöver hon inte byta plats förens imorn kväll igen...

 

Som en belöning köpte jag mig en semla hos bagaren i mitt hus på vägen hem, det gav inte så mycket njutning om jag hade hoppats, jag känner ju ingen smak!!!  Snacka om frustrerande!!

Jag fick precis i mig semlan och en kopp thé innan jag däckade i soffan och sov i någon timme.

 

Dagens rapport från sjukstugan - Slut för idag  :)

 

 

 

Allt har en mening.

Som ni vet vaknade jag über förkyld i måndags, med hög feber och ont i bröstet.

Nu börjar jag känna mig bättre och min temp har sjunkit från 39.4 till 37.9!

Hostan har dock blivit värre, men det kan jag leva med ett tag.

 

Jag skulle även ha fått min mens i måndags vilket hade betytt att jag skulle börjat med hormonerna idag.

Men, tack vare, eller på grund av förkylningen alt. förväntan och stress inför behandlingen så har den skjutits fram och startade inte förns idag. Vilket i sin tur innebär att det blir UL imorn och och trolig start av hormoner på fredag istället.

Vilket är bra, då är jag förhoppningsvis frisk innan det är dags för äggplock och insättning.

 

 

 

 

Goda nyheter!!

Jag har fått klartecken att påbörja hormonbehandlingen på onsdag även fast jag är sjuk nu!!

JIPPIE!!!

Hoppas bara att jag är kryare på onsdag än vad jag är idag..
Men, jag tror inte det kan bli värre..

Peppar, peppar ta i trä ;)

SJUK!! WTF?!?!

Kände mig lite i obalans igår eftermiddag.. Under kvällen blev det värre så jag gick och la mig tidigt.
Under natten har jag vaknat flera gånger helt genom svettig, fast kall..
FEBER!!
Snacka om urusel tajming!!
Är nu väldigt otrolig över om jag får påbörja hormonbehandlingen den här veckan..
Har ringt min läkare för att dubbelkolla och väntar nu på svar från henne.
Det vore super tråkigt om jag inte får börja nu..
Så snälla håll tummarna att det går ändå.

Kram från sjukstugan i Midsommarkransen :)

Nutid

Nytt år.
Nya möjligheter!

Nu kör jag igång igen.
Efter tre misslyckade insemineringsförsök under 2012, gör jag nu ett nytt försök fast med IVF den här gången.

Den 15 januari var jag nere i Köpenhamn på Storkkliniken IVF för ett första samtal och undersökningar.
Goda nyheter från läkaren, allt såg bra ut. Har även varit hos min gynekolog i Sverige och hon har oxå gett klartecken!

Jag hade en enorm tur att min svenska läkare skrev om det Danska receptet till ett Svenskt, så nu får jag nyttja högkostandskyddet. Hade hon inte gjort det hade medicinerna kostat mellan 10-15.000:-! Inte så billigt...
Men, som sagt jag hade tur!

I veckan som kommer ska jag på ett ultraljud för att se så att jag inte har några cystor. Om allt ser bra ut kommer jag på cykeldag 3 börja med hormonerna!! LÄNGTAR!!

Så till alla i min närhet, Bee warned!!
Jag kanske, förhoppningsvis inte, men kanske, kommer vara lite överkänslig ett tag framöver..
Fast, det är jag ju redan nu när jag tänker efter..  ;)

Det känns i alla fall väldigt spännande!

2013 Nuuuu KÖR VI!!!  :)

Dåtid.

Nu var det återigen ett bra tag sen jag skrev nått i min blogg..
Det kanske inte kommer bli så ofta i framtiden heller, men någon gång ibland vill jag i allafall få in ett inlägg.

Det har hänt lite saker sen sist...
Blir nog ett alldeles för långt inlägg om jag ska gå in på allt i detalj, men jag kör en sammanfattning.

Först och främst så var jag i Thailand, alldeles ensam!!
Jag var lite orolig innan jag åkte iväg över hur jag skulle känna det när jag väl var på plats.
Det enda jag kan säga nu i efterhand är att det är den bästa semestern jag varit på!!
Jag fick liksom en bit av allt: Lite regn och mulet, mycket sol, värme och bad, härliga människor i min närehet från olika länder, god mat, lite shopping och en nära döden upplevelse som involverade en giftorm.
Ja, som sagt, lite av allt liksom :)

Det tuffaste på hela resan var inte att vara själv, det var resan hem..
När planet skulle lyfta från Bangkok från Stockholm bröt jag ihop totalt! jag var INTE beredd på det. Det var inte heller det stackars pensionärsparet som satt bredvid..  *LOL*

Men hem kom jag i allafall med många bilder och härliga minnen!

 

 

Efter hemkomsten från Thailand hade jag ca 1½ vecka hemma i sverige innan det var dags att ge sig ut och flyga igen. Den här gången bar det av till pappa på Irland.

Det här var första gången jag flög till Dublin och sen tog buss till Derry. Det var helt ok, men bussresan var inte den roligaste... Nästa gång jag åker dit kommer det bli Ryan air och flyg hela vägen till Derry, mycket bekvämare!

 

Det blev en bra vecka på Irland. Först åkte jag från ett regnigt Sverige till ett super varmt Thailand sen kom jag hem till snökaos och minusgrader för att några dagar sedan åka till ett milt och regnigt Irland över jul. Det var som att uppleva alla årstider på tre veckor, ganska kul!  :)

 

 

 

Julmiddag hos marty

 

 

 

Julafton firade vi hemma hos min syster Martina, hon hade lagat så mycket mat så det skulle ha räckt till HELA släkten (ca 50 pers)!! Men oj vad gott det var!!! Ingen inlagd sill dock, det var faktiskt den jag saknade mest... Ska nog lägga in en burk de här veckan så kan jag snaska sill nästa helg.. Ja, det ska jag göra! Mums.

 

 

 

 

 

 

 

 

Rona, Pappa, Cathy och jag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi var ute en kväll på en pub något kvarter från pappas hus. Rona, Cathy, Maureen, pappa och jag. Det var väldigt roligt! Pappa uppträdde med fyra sånger och sen sjöng både Rona och jag en sång var, mycket kul!! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hem åkte jag dan innan nyår för att kunna vara med på Camillas och Thomas 20 års/Nyårsfest! Det var nog lite optimistiskt av mig för tyvärr fick jag huvudvärk på eftermiddagen innan festen och den höll i sig hela kvällen. det blev i alla fall lite dans och jag var med på tolvslaget innan jag gav upp och åkte hem. 

 

 

Det var en snabb uppdatering om vad som hände i slutet på förra året, 2012.

Inför 2013 är det andra saker på tapeten. Mer om det i nästa inlägg.  :)