Nedtrappning

Så, för ca en vecka sedan bestämde jag, i samråd med min läkare, att jag ska trappa ner på den antidepressiva medicin (Sertralin) som jag ätit sedan våren förra året.
När man börjar äta antidepressiva mediciner samt när man ändrar dosen, är det inte ovanligt att det blir lite upp och ner med känslorna.
Idag började jag känna av obalansen som satts igång..

Fick ett sms från en nära vän där det stod att jag var en bra vän. Gissa vad som hände.. Japp, tårarna kom som ett brev på posten!

Jag visste att det här troligtvis skulle hända, så jag har förvarnat mina närmsta vänner om att jag kanske kommer vara lite extra känslig ett tag.

Det jag inte tänkte på var att förbereda mig själv..
Men nu är jag med på vad som händer och ska försöka hantera det så gott jag kan.

Syftet med att trappa ned dosen är att se hur jag verkligen mår, utan medicin.

Vilja verses vad kroppen tillåter

Ok, har sett fram emot den här kvällen LÄÄÄÄNGE och äntligen kom den! AW med arbetskamraterna!
Vi började med middag på TGI Friday's i Kungsträdgården.
Kan väll säga att vi inte var helt imponerade av servicen där...
Det tog ca 20 minuter att få första drinken, sen fick vi vänta länge på att få beställa maten..
Jag bad om våtservetter och en timma senare, när vi gick, hade jag fortfarande inte fått någon...
Kort sagt, nej bra!!

Sen gick vi till Soul Train på Café Opera för att dansa.
Det var helt ok, inte helt 100 med musiken men absolut ok för en AW kväll.

Mitt i allt dansande började min jäkla hälsporre göra sig påmind vilket jag ignorerade.  Men när det började göra ont i knäet fick jag se mig besegrad och började resan hemåt..

Sitter nu hemma i fåtöljen och är HELT SLUT! Både i kropp och sinne. Klockan nio en fredagskväll?!?!
Hallå?!?!
Bara att inse att jag inte är 20 år längre..
Nåja, avslutar i alla fall den här dagen med en kopp te och en äppelmuffins.