Alla har en gräns, även jag tydligen...

Det har varit svårt, väldigt svårt, men nu har jag fått inse att jag nått min gräns..
Min gräns för vad jag klarar av att ta hand om själv..

Det senaste ett och ett halvt året har ca 85% av min vakna tid handlat om att försöka bli gravid. Allt annat har fått dela på de resterande 15%, vilket inte är så mycket...

Alla behandlingar och misslyckanden har nu tagit ut sin rätt.

Jag mår inte bra..
JAG mår INTE bra.
JAG MÅR INTE BRA!

Inte så många komplicerade ord, bara fyra, små, enkla ord, men väldigt svåra ord att ta i min mun. Att erkänna för mig själv att jag faktiskt inte mår bra, inte så lätt. Jag är ju en stark, självständig och kapabel kvinna som kan ta hand om mig själv.
Eller?
Nej, tydligen inte..

Jag är sedan några dagar tillbaka sjukskriven på 50%. Utmattning, sorg, kris det är några av orden läkaren skrev på mitt sjukintyg..

Till er som känner mig vill jag utfärda en liten varning, inget allvarligt, men lite bra att ha info.
Mitt minne är inte riktigt med på noterna.
Det kan hända att jag påbörjar meningar utan att avsluta dem.
Om jag inte ringer när jag sagt så är det inte för att jag inte vill prata med er, jag har troligtvis bara glömt eller somnat..

Det värsta och jobbigaste är att jag inte kan eller bör planera någonting just nu. Jag som ÄLSKAR att planera!!!
Vila, vila och åter vila är vad jag ska ägna mig åt. Promenera i naturen och ta hand om mig själv..
Jag behöver och måste skämma bort min kropp och framför allt min själ ett tag framöver.
Det blir inte helt lätt och det kommer nog ta tid...

Just nu känner jag mig som kvinnan på bilden..